Slutartider och rörelser

Slutartiden är helt avgörande för återgivningen rörelser. Kort slutartid fryser rörelser medan lång slutartid framhäver rörelseoskärpa.

Exempel på kort slutartid är 1/500 s.
Lång slutartid, 1/15 s.


Slutartider 1 s, 1/4 s, 1/15 s, 1/60 s, 1/250 s.

Vilken slutartid som behövs beror helt på hur snabbt motivet rör sig. Vill man "frysa" en bild, dvs fotografera en vattendroppe i luften, ska man ha en snabb slutar tid. Vill du fotografera ett vattenfall så det får den där mystiska känslan, ska du ha lång slutartid.


Panorering
Panorering innebär att man rör kameran under exponeringen för att följa med det rörliga motivet. Lämplig slutartid är ofta ca 1/8  - 1/30 s. Det är viktigt att man mjukt följer med motivet och inte avstannar rörelsen när man trycker av. Övning ger färdighet! Ett stativ kan ibland vara bra för att inte få skakningar som gör att bilden blir suddig.

En panoreing använder man sig oftast av om du vill få rörelseoskärpa i bakgrunden men få själva motivet skarpt.

T.ex en bil, fågel, cyklist.

Skakningsoskärpa
Detta är den vanligaste orsaken till oskarpa bilder!

1/60s anses vara det längsta slutartiden om man vill fota utan stativ.

Använd stativ! Även ett uselt stativ är ofta bättre än inget alls. Använd naturliga stativ i form av soptunnor, stenar etc. Använd trådutlösare eller självutlösare för att undvika vibrationer.


Skärpedjup
Bländaren används inte i huvudsak för att styra exponeringen utan för att styra skärpedjupet. Med skärpedjup menar vi det område i djupled på bilden som vi uppfattar som skarpt.  Skärpedjupet ökar (åt båda hållen) med mindre bländare (större tal) eller minskad avbildningsskala.

Avbildningsskala = Avståndet mellan kameran och objektet som ska fotograferas.


Sammanfattning:
Litet skärpedjup får vi med:

• stor bländaröppning
• stor avbildningsskala

Stort skärpedjup får vi med:

• liten bländaröppning
• liten avbildningsskala

Hur får man rätt skärpedjup?
Skärpedjupet är oerhört viktigt för bilden. Det måste anpassas till situationen. Ibland vill man ha stort skärpedjup och ibland litet.
För att få rätt skärpedjup måste man:

1) välja rätt bländare
2) ställa fokus på rätt avstånd

Till vänster bländare 4 och fokus på lövet. I mitten bländare 22 - skärpedjupet räcker inte riktigt till hela bilden. Till höger fokus på stenen mellan lövet och vattnet - nu räcker skärpedjupet över hela bilden.

Hur gör man då detta praktiken? Ja, det är faktiskt ganska svårt då kameratillverkarna verkar ha glömt denna viktiga egenskap hos bilderna. Det finns några olika metoder.


Nedbländningsknapp / skärpedjupskontroll
De flesta bättre systemkameror har en speciell knapp för nedbländning av objektivet till inställd bländare. Normalt är ju den fysiska bländaren helt öppen för att ge en ljus sökarbild och kameran bländar ner strax innan slutaren öppnar. Genom att trycka in denna knapp/spak kan man se skärpedjupet i sökaren. Den här fungarar inte så bra då sökarbilden blir mörk. Det är mycket svårt att se om något är tillräckligt skarpt. Däremot är knappen bra för att se att oskärpan i t ex bakgrunden är tillräckligt oskarp. 

Skala på objektivet
Detta är den metod som fungerar bäst i praktiken. Vissa objektiv har en skärpedjupsskala på objektivet. Med hjälp av denna kan man ställa in rätt bländare/avstånd för ett önskat skärpedjup. Skärpedjupet visas grafiskt för olika bländare. För att få maximalt skärpedjup ska man ställa in det s.k. hyperfokalavståndet.



På bländare 22 är hyperfokalavsåndet 2m. Ställs detta avstånd in räcker skärpedjupet från oändligt till 0,7m. På bländare 11 får vi skärpedjup från 5m till knappt 1m.

DEP mode
Vissa Canon EOS-modeller har inbyggd skärpedjupsautomatik. Man riktar in kameran mot ett närliggande föremål och ett längre bort. Kameran ställer sedan in bländare och avstånd så att skärpedjupet precis täcker detta område. Det här fungerar mycket bra i praktiken. OBS att A-DEP på enklare modeller i stället försöker få rätt skärpedjup genom att använda flera fokuspunkter vilket i praktiken är oanvändbart.